Sitter just nu och tecknar. Det är ett självportätt på mig tillsammans med Arrac. Den ska presentera min portfolio när jag är klar. Kom då på tanken att det kanske är kul att lägga upp på bloggen även under pågående arbete så får alla se steg för steg. 

Så här ser det ut nu. Jag är nästan klar med mitt ansikte. Ska nu börja med Arrac's. 

Så här ser bilden ut efter ungefär 2 h arbete. 

Hade hoppas på att göra portfolion klar idag men bläcket är slut i skrivaren  så då satte jag mig för att göra klar denna istället.   

Jag håller på med ett projekt just nu, har inget med hundar att göra. Jag och Arrac och åkt runt och fotat gamla tavlor som jag har givit bort ska göra en fin portfolio. När jag sitter i bilen kom jag och tänka på vilken underbar kille jag har. Inte nog med att Zelda nästan är hans hund nu, fast han inte vill ha någon, så hjälper han mig i vårt och trott oavsett vad jag hittar på för knasigheter. 

Jag gör nästan ingenting med Zelda i dagsläget då Arrac tar upp så mycket av min tid. Robert går ut med Zelda om dagarna, han tar med sig henne som idag då han åkte till bäddgården och andra utflykter och inte nog med det så har han börjat spåra med henne! 

Annat fint som Robert gör för mig - han tog hand om mig då jag var sjuk i närmare 2 år även fast han jobbar 100%. Nu när jag är bättre så tar han ändå hand om mig då jag är slö eller mår dåligt stundvis så fixar han mat, städar, tar hand om huset och trädgården och jobbar 100%. Han går till och med ut med Arrac och rastar honom om jag inte orkar. 

Det enda som han har sagt ifrån till är att han inte tänker träna Arrac. Det behöver han inte heller det gör jag så bra ändå. Nu när jag mår bra så står han ut med mig och fixar mängder med saker hemma fast jag är ute och tränar hund. 

Ville bara dela med mig om vilket tur jag har som har honom. Jag tror att vi människor allt för ofta tar de vi älskar för givet. Jag gör det också men måste påminna mig själv om att man inte kan ta folk för givet, allra minst de vi älskar och de som älskar oss tillbaka!