Hundreda

Direktlänk till inlägg 26 juni 2011

Reflektion om rädslor

Av Emma Hammar - 26 juni 2011 11:22

Som många av er vet så kan en enda händelse ställa till det för en hund. Det kan räcka med att skrämma en hund en gång och sedan är det månader eller år med träning av det! Det känner alla till tror jag?


Eftersom jag jobbar med problemhundar så har jag gått in på djupet med detta och jobbat med många hundar och studerat, analyserat, läst dem och mycket mer. 


En sak som jag har kommit fram till är att man inte kan förstå det till 100% förren man själv har upplevt det hundarna går igenom. Det blir liksom pricken över "i", man kan plugga sig till mycket, jobba med det praktiskt, få erfarenheter men det sista lilla för en 100% förståelse måste man nog uppleva själv!





Bilderna har ingenting med texten att göra 


Många av er vet att jag var med om en trafikolycka den 20 dec -10 vilket är drygt 6 månader sedan. För att ni ska förstå vad jag vill komma fram till så ska jag förklara några saker om vad som hände. 


Två veckor innan olyckan så blev jag av med en backspegel när jag körde buss av en liten lastbil som vinglade in på min sida av vägen. Jag hörde bara en smäll och skulle se i backspegeln men ser ingenting. Insåg då att spegeln var borta. Jag reagerade knappt, men när jag insåg vad som hade hänt så kom rädlsan i efterhand om VAD som skulle kunna ha hänt!


Sen var det inte mer med det...


 


Två veckor senare så körde jag ned för en backe och börjar bromsa försiktigt för det kommer en korsning längre fram, varav en stor lastbil med en container står stilla och väntar på att få köra... Bussen saktar in... och så känner jag hur däcken släpper på isen! Jag kan inte göra någonting annat än att hålla i mig och förbereda mig på en otrolig smäll! Jag ställde in mig på att dö! 


Jag klarade mig bra eftersom jag sitter ju här   Men nu börjar jag komma dit jag vill med den här texten...


Jag belv inte rädd för halkan. Jag blev inte rädd för att ha ett stort fordon framför mig för jag tog det så försiktigt jag kunde så jag VET att jag inte hade kunnat göra annorlunda nästa gång.... Däremot blev jag fruktansvärt rädd för mötande lastbilar!!!


Min hjärna blev mer rädd för den första lilla incidenten som hände två veckort tidigare som utlöstes av den stora olyckan! SKillnaderna på dessa två händelser var att den första lilla med backspegeln var ett överraskning och den stora olyckan visste jag skulle komma! 




När det handlar om rädslor så kan vi INTE veta VAD som en individ kommer att bli rädd för! Detta gäller även våra hundar!  Som ett exempel för de som tränar sina hundar med skrämsel som att kasta något i rumpan på hunden så hunden ska bli rädd... så kan vi OMÖJLIGT veta VAD hunden kommer att bli rädd för! Hunen kan lika gärna bli rädd för, matte, platsen, löv på marken osv istället för en andra hunden... Ni förstår nog vad jag menar. Men det är fortfarande inte dit jag vill komma även om detta nog är lika viktigt!


Måste återgå lite till mig själv igen och olyckan för att komma till skott! Idag är det 6 mån och 6 dagar sedan olyckan. Jag var ute och körde buss dagen efter olyckan för att jag inte ska bli rädd. Det gick jättebra. Sen var jag ju sjukskriven, men jag var ändå ute på vägarna med bilen. När jag sedan började köra igen så insåg jag VAD jag hade blivit rädd för!  


Mötade lastbilar på smala (de vanliga svenska vägarna). Motorväg är ju ingen fara! 



 

Rädlsan växte inte men den fanns där vi varje möte! Jag började med kraftiga inbromsningar vad varje möte av en lastbil och körde långtut på kanten. Jag vågade int titta på lastbilen och min kropp reagerade med ett kroppspråk som förbereder sig på en krock! Detta spred sig så jag började bli rädd för bussar också samt de lite mindra lastbilarna också... När jag kör bil var det bra, men sen när rädslan faktiskt började växa fick jag obehags känslor även i bilen om jag mötte lastbilar, absolut inte så jag blev rädd men jag kände ett obehag! Man rycker undan lite. 


Idag 6 månader senare är det bättre men jag släpper fortfarande på gasen, ev bromsar lite och kan titta undan en aning. Samma reaktioner fast mindre! Jag har varit ute på vägarna i stort sett VARJE dag och tränat mig själv! 




I hundträning där en hund har blivit rädd för något så tar det TID att träna bort! Tänk dig en hund men min reaktion (som egentligen inte är så allvarlig) så har jag tränat i snitt 6 dagar i veckan, flera timmar varje dag, och 6 månader senare finns det forfarande obehag även om du inte skulle så se mycket på mig så känner jag ändå samma obehag! För hundarna är det samma sak!


Nu har jag kommit till det jag vill säga. Vi vet INTE VAD hundarna blir rädda för. Vi VET inte styrkan av rädlsan eller obehaget för allt visar inte hunden men det finns där!


Om du soppar smutsen under mattan så syns den inte med det finns forfarande kvar! 


Man måste träna helst varje dag för att rehabilitera en rädlsa för att den inte ska bli värre! Det TAR tid! Bara för att reaktionerna har mionskat till nästan osynliga så är man INTE klar med träningen! 


Jag vet inte hur lång tid det tar innan jag slutar att ha en liten reaktion på mötanade stora fordon. Tänk på att en rädsla kan växa trots träningen! Tränaingen är dock ett måste för att det överhuvudtaget ska bli bra så småningom! Jag var först rädd för lastbilar och nu stora fordon och jag måste träna möten mot alla dessa om det ska bli bättre! Jag är idag stolt över mig själv när jag vågar titta rakt fram och inte titta bort när jag får ett möte! Jag mår inte dåligt nu av det, men obehaget jag får i ett möte är inte kul! 


Kan vara så att det alltid finns spår av det som hände mig. Inte säkert att det försvinner helt och hållet!


Detta har givit mig en ännu djupare kunskap om hur hjärnan på oss däggdjur fungerar som varken utbildning eller erfarenhet kan ge. Även om man kan detta så blir förståelsen på ett helt annat plan! 




Har er hund varit med om något så tänk på


- Det kommer ta tid!

- Man vet inte hur rädslan kan växa förren den finns där

- Det kan bli värre ett tag trots att man har en bra träningsplan

- Att skrämma hunden är en träningsfrom som vi inte kan kontroller över!

- Räsldan kanske inte försvinner helt!

- Tränar min inte kan man räkna med att reaktioen blir värre med tiden

- Tänk vad en till liknande händelse kan förstöra för hunden!

- Skydda hunen

- Glöm inte bort hur hunden kan känna sig även om det inte syns!


Det finns mer att tänka på men dett var några viktiga saker. Jag hoppas att min historia kan ge en insikt till er hundägare. Kanske någon som till och med har varit med om liknande? Kom ihåg det om din hund dessutom är rädd eller har blivit skrämd!


Vi hundar och människor fungerar precis likadant när det gäller detta! Det är för att våra hjärnor är väldigt lika varandra. Jag tänker inte idag skriva en uppsats om den biologiska biten över hur det fungerar rent kemiskt i hjärnan, det kan jag göra en annan dag. Idag räcker det med liknelsen mellan männsika och hund som vistas sig fungera precis likadant! 

 
ANNONS
 
Sussie o Peace

Sussie o Peace

26 juni 2011 12:28

Ja detta med rädslor kan sitta i lång tid t o m för alltid. Jag har ju min hund med på jobbet och det hade jag även med Nisse, min förra aussie. En äldre man, tillika kollega, skrämde honom när han var liten. Jag hade tillfälligt gått ur rummet men Nisse var kvar när denna man som är väldigt lång och burdus i sitt sätt att vara går in i rummet och tycker han ska leka med Nisse. När Nisse går undan går han efter och är på honom, böjer sig över honom och Nisse kommer inte undan. Denna man, som faktiskt själv har hund tro det eller ej, men han ville väl och trodde att han gjorde rätt för så kan man minsann göra med hans hund.
När jag kom in i rummet igen sade jag självklart till mannen att lägga av men skadan var redan skedd. Så fort denna man besökte mitt kontor morrade Nisse och blev osäker. Detta satt i till hans död 6 år senare!

http://nissepeace.cybersite.nu

Emma Hammar

26 juni 2011 12:46

Tack för att du delade med dig! Det är hemskt att folk har för lite kunskap om hundar idag...

 
elin

elin

26 juni 2011 13:38

Tack för komplimangen =)

http://www.fluffmonster.blogg.se

 
Ingen bild

Mia & Bella

27 juni 2011 14:10

Bra skrivet Emma!

Jag har själv råkat ut för en cykelolycka där jag blev påkörd bakifrån av en annan cyklist som kom i hög fart.
Det tog mig minst 6 månader att inte reagera med obehag i kroppen när jag hörde "cykel-ljud" bakom mig eller såg en cykel.

Min rädsle reaktion var helt ofrivillig och jag kunde inte styra den.
Vi människor kan ju till viss del ha en viss intellektuell förståelse för det som händer oss Och vi kan i vissa situationer förstå att våra reaktioner är överdrivna, men våra stackars hundar (och andra djur) kan ju inte resonera på det sättet och sitter "fast" i sin skräck. Vilket gör det ännu svårare för dem att bearbeta. Och speciellt när vi inte heller exakt vet vad de är rädda för.

Jag tror också många inte heller har ordentlig kunskap om rädslor när de jobbar med sina hundar. Får ibland rysningar när jag läser vissa bloggar om hur de tränar platsliggning med skott.

Jättebra att du tar upp det här ämnet i bloggen! =)

Emma Hammar

27 juni 2011 21:15

Tack Mia för att du delar med dig! Jag hoppas att fler där ute förstår vad jag menar! Detta är viktigt!!! Och ja vi människor "begriper" mer än hundar ändå kan vi inte styra detta!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Emma Hammar - 26 maj 2013 22:57

Nu vill vi starta om med en ny blogg och med ny motivation för träning och livet med hund! Den här kommer ligga kvar vill inte radera alla minnen, framförallt inte eftersom Zelda finns med här      NYA BLOGGEN ...

Av Emma Hammar - 25 maj 2013 23:28

En spännande dag och kollat på ett par hundars MT. Kul och spännande! Det är första gången jag ser det nya. Jag såg en Rottistjej och en Aussiekille båda snart fyra år. Bilden är på Disco som inte var ett dugg rädd för dumpen! Precis som han träf...

Av Emma Hammar - 24 maj 2013 12:47

Mitt och Arracs akilleshäl i lydnaden är fotgåendet! Ja varför då? Matten verkar tycka att det var det tråkigaste att träna helt enkelt    Jag har nog också gjort alla tabbar man kan så alla dessa känner jag till väl    Nu då ska vi se om jag lyckas ...

Av Emma Hammar - 23 maj 2013 21:06

Lite miljöträning blev det innan vi skulel in till Jessica Pelz för återbesök. Jag gillar att han börjar få ett fint lugn i milöer och bara kan lägga sig fint när jag sätter mig.       Jessica hade massor med positivt att säga. Vi är på rätt...

Av Emma Hammar - 22 maj 2013 15:02

Jag och Arrac drog till Norrtälje för att möta upp Angelica och hennes hundar Bowie och Ink för en promenad. Vi har var ute i 1,5h och strosade runt i lugnt tempo. Arrac blir påverkad av tempot och kan lättare bli stressad vid ett hundmöte än om vi b...

Hundreda

Jag håller hundkurser, privatträningar och tar emot problemhundar.

Vill du veta mer gå in på hemsidan

www.hundreda.se

Om oss

Fråga mig

11 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10
11
12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30
<<< Juni 2011 >>>

Kategorier

Besöksstatistik

Följ oss

Länkar

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se