Anledningen att åka till veterinären idag var för Sotis skull. Han är min fina katt som är 8,5 år som jag fick av mina kusiner för 6 år sedan då de ville att han skulle få lgn och ro hos oss då han är åksjuk och de åker till landet så ofta det hinns med. Sotis mådde inte bra av alla dessa bilturer så han kom till oss!

Sotis är verkligen katten Gustaf och äter sin lasange. Stor och lite lagom tjock men mycket nöjd och göad kisse! Han imponerar på alla med sin storhet och kliver in i ett rum som ett stor lejon med ett hätfigt lugn! Alla älskar Sotis   Jag har tre katter och det kan vara bökigt att hålla reda på alla men Sotis tar INGEN mist om! Han är KUNG!

Men vi bestämde oss för att nu måste kungen faktiska ta och banta ner sig det mår man bättre av! Även de andra två tjejerna var lite runda, ja former är ju fint på tjejer har jag hört men vi siktade på beachen 2012!!!! Vi valde Arion light fonder då alla måste äta samma foder. Jodå alla började gå ner i vikt och bli alldeles lagom! Sen har jag inte tänkt mer på det. För några veckor sedan började Sotis kissa inne. Jag köpte då en ny kattlåda ochEvercleans frächa kattsand, kan inte bli bättre för en toalett! Men inte hjälpte det... Han började kissa allt oftare inne. Sen här i söndags kväll stannade jag bara upp och började kela med Strumpan min ena honkatt och Sotis vile vara med. Det är inte så ofta jag ser Strumpan så tog tillfället i akt nu när hon var på myshumör. Jag mös med Sotis också och inser att det var länge sedan jag verkligen tog i mina katter, var många veckor sedan. Jag klappar de nog snabbt och lätt på huvudet ungefär (inte alls stressad matte!) Och inser att Sotis KUNGEn, katten Gustaf, tjockisen är SJUKLIGT MAGER!!! Jag kände varenda ryggkota, varje revben och hela bäckenbenet kunde man känna formen av! VAD HAR HÄNT!!! Han slutade aldrig gå ner i vikt! Jag känner klumpen i magen och detta är fel! Man är sjuk! Direkt på morgonen dagen därpå ringer jag vet och bokar tid!

Givetvis var det samma osmidiga veterinär som Arrac fick stå ut med som Sotis fick. Men först kom en sköterska in och skulle ge honom vaccination...! Hallå! Han är inte här för vaccination! OJDÅ... sa hon. Hon skickade in veterinären istället (puckot!)

Hon började lyssna på hjärtat och utbrister "OJ VILKET BLÅSLJUD!!!!" Jag svalde en stor klump... Hon började prata om att åka till hjärtspecialister på Albano och att de har den rätta utrusningen att undersöka Sotis.

Vi fortsätter med att ta blodprov också. I väntan på svar lämnar jag Sotis i bilen och slinker in med Arrac. När jag får svar på blodprovet så var alla blodvärderna normala och bra. MEN.... sen kommer dommen om hans njurar! De har kraftigt förhöjda värden. Det ena värdet får inte ligga över 13 och Sotis hade 17,1! Det andra värdet ska inte lägga över 160 och han hade 322!!!!!!

Jag känner hur jag mår illa och blir svajig. Hon tittar på mig med sina stora hårda ögon och säger "hans njurar håller på att stänga av!". Oj vad tankarna far genom mitt huvud! Hon började slänga ur sig massor med info och pratade om dietfoder, mediciner och att blåsljudet kan ha med detta att göra. Sköldkörteln kan också vara påverkad men de måste skicka iväg blodprovet, behandling på Albano, ev medicin mot sköldkörteln, viktigt med rätt foder, fortsatt avmagring, jämförelse med människa så skulle han behöva transplantera sina njurar och i väntan på det få dialys!!!!!!!!! Vänta STOPP! Vad är det som händer! Jag får ur mig och frågar om han måste avlivas och får till svar nej. Tankarna fortsätter och jag känner hur hon börjar pressa mig ur rummet, hon är klar med mig. Men vaddå jag fattar inte jag inte är inte klar! Jag känner i magen att det är mer som hon inte säger och jag börjar ställa 1000 motfrågor. Jag känner att hon tycker att jag är besvärlig och att jag ska hem och fundera. Allt bara snurrar vidare, jag kan inte tänka klart! Hur ska jag kunna kontrollera en utekatt som går som den vill och hur ska jag se till att han inte äter honkatternas mat? Han kommer bli sjukare av vanlig mat och fortsätta magra! Jag ber henne att skriva ner de alternativ jag har att fundera på och får till svar

- Nej det är för mycket och jobbigt det får du ta reda på själv!

Va fa är det här!!!!!! För att punkta upp det ag tillslut kommer ihåg är detta

- Njursvikt, en människa hade behövt transplantation och dialys fram tills dess (inte möjligt för katt)

- Medicinering varje dag resten av livet mot njursvikten

- Dietfoder för att han ska må lite bättre och inte magra och till slut dö

- Ev medicinering OM skäldkörteln är påverkad också en medicin varje dag resten av livet

- Få dyr behandling av hjärtat på Albano

- Han har inte gått med detta så länge så jag ha inte varit sen med att upptäcka det. Tydligen kan det dyka upp snabbt! Kissandet inne började för en dryg månad sedan...

Hur ska jag kunna se till att han bara äter sitt dietfoder? Hur ska jag kunna se till att han får sina mediciner varje dag han är inte alltid inne när jag är hemma? Ska jag spika igen kattluckan och tvinga alla katter att leva inne? Hur kommer han att må? Vad utsätter jag honom för? Vad utsätter jag resten av flocken för? Kan Arrac beteende förändring sista tiden ha med Sotis sjukdom att göra? Arrac har varit väldigt på Sotis den sista tiden en dryg månad....!

Jag frågade nog fyra gånger om jag måste ta bort Sotis och får till svaret nej. Jag sa att jag vill INTE ha ett djur som lider varken hund eller katt för min skull för att jag "sparar" på djuret bara för att jag älskar den! Mår ett djur så dåligt vill jag att den får leva vidare i hund- och katthilmen och må bra! (Intalar mig att det finns en himmel för djur även om jag inte tror på sånt) Vet tyckte att ja hade sunda åsikter vad gäller djurs lidande.

Då kommer min sista motfråga. Om jag gör allt detta för min älskade Sotis, kommer han att må bra???! Svar: nej! Hon svarar att han kommer känna sig trött, yr, dåsig, konstakt illamående och att dieten kan lindra och att medicinen bara bromasar och gör att han dör långsammare!!!! Va helvete är det för svar! Varför ska jag utsätta honom för allt det och veta att han ändå kommer må skit, skit och SKIT! Sen säger hon "du ska nog hem och ta en funderare!?" Men jag har ju inget val! Fundera på vad? Hon sa ju inga alternativ han skulle inte avlias och hon tyckte att jag hade fler djur att tänka på som kommer drabbas av detta. Gör jag ingenting så dör han en plågsam död. Lägger jag ner tusentals kronor så lider han och jag drar ut på lidnandet!? Är det mina alternativ!

Förkrossad sätter jag mig i bilen ännu ej medveten om vad de har sagt. Sorterar tankarna och sen ser jag precis så som jag har skrivit nu. Det finns inget alternativ för mig och börjar gråta när jag känner att Sotis måste få vandra vidare   Åh vad jag hade behövt husse med mig! Det är jobbigt! Mitt första egna djur jag måste ta bort. En flockmedlem sa bort! Arrac älskar Sotis! De är som två bröder osm hela tiden jävlas med varandra och hittar på hyss! Hundarna kände verkligen av min sinnesstämning hela kvällen....

I morgon ringer jag min vanliga veterinär och berättar läget och får se om jag fr åka dit och låta honom somna in i lugn och ro. Jag vill inte till CP tanten igen!

VILKEN HEMSK DAG! Min ÄLSKADE SOTIS kommer lämna oss snart endast 8,5 år gammal ingen ålder för en katt!     

Sotis när han var ung och frisk ca 3 år gammal när vi bor i urskogen i Ununge!   

NÄ JAG VILL INTE!!!

 

Emelie

3 oktober 2012 00:30

Men så tragiskt. Du har det verkligen inte lätt just nu. Stor stor styrkekram till dig Emma <3

http://www.mivinnas.se

Emma Hammar

3 oktober 2012 00:45

Tack Emelie jag behöver kramar

 

Camilla

3 oktober 2012 01:48

Åh fy, tårarna strömmade ner för mina kinder när jag läste din text... :'(
Fina Sotis, trodde verkligen inte att det var så allvarligt med honom när du skrev att han var sjuk.
Verkligen jättetråkigt att det behövde sluta på det viset, och fy vilken hemsk veterinär! Jag hoppas verkligen för din skull att du aldrig behöver möta henne igen!
Jag vet att du har djurens bästa i dina ögon och har han bara dom alternativen så skulle jag beslutat likadant som du..
Jag hoppas nu bara att den sista tiden blir fin med honom och att han får ett lugnt och fint avslut..
Ge honom en sista kram från mig också. <3
Många tröstkramar till dig Emma. Är det något, du vill ha sällskap eller bara prata så finns jag tillgänglig. <3

http://www.camillafotograf.blogg.se

Emma Hammar

3 oktober 2012 09:36

Tack!

 

Lia

3 oktober 2012 07:27

Men hjälp Emma, vad var det för klinik du var på egentligen? Vilken oproffsig veterinär! Fy vad sorgligt - Ta hand om dig!

 

Elin

3 oktober 2012 09:17

:-(

http://www.fluffmonster.blogg.se

 

Linda Silander

3 oktober 2012 09:52

:( Blir väldigt ledsen av att läsa det här, både om lille katten och om hur du upplevde bemötandet av vetetinären. Jag tänker ofta på när jag jobbar att det som för oss personal är "vardagsmat" såklart inte är det för djurägaren. Det är tyvärr så att njursjuk katt inte blir helt frisk av behandling, det man gör är att mildra symptomen. Beroende på hur långt sjukdomen gått så mår katten olika bra. Det finns många katter som får tillbaka sitt vanliga beteende i mångt

Emma Hammar

3 oktober 2012 09:56

Veterinären trodde inte att han skulle må bra av behandling då han var väldigt sjuk...

 

Linda Silander

3 oktober 2012 09:57

I mångt och mycket ( beteendet / allmäntillstånd och nya prover är det vi kan gå på för att se hur katten mår). Men govetvis måste det funka för ägaren och katten med behsndlingen!! Och det ska isf vara så att behandlingen gör katten så pass mycket välmående att han såklart inte lider! Lite klumpigt uttryckt av vet kanske, och du har givetvis rätt att få svar på dina frågor! Om du undrar över något kanske jag kan hjälpa dig reda ut något. Hör av dig isf! Kram

Emma Hammar

3 oktober 2012 10:03

Tack! Men jag har beslutat att han får somna in. Jag känner honom och han mår inte bra. Jag vet att det inte kommer att fungera i praktiken att se till att han får i sig bara sitt dietfoder och medicinen kommer han inte heller att få i sig varje dag... Jag fick en tid med honom enare i dag....

 

Linda Silander

3 oktober 2012 10:02

Om katten mår så pass dåligt att behandling bara drar blir ett utdragetldande så tycker jag att det är skumt att du inte fick hjälp att förstå vad som hänt och att sotis skulle må bäst av att somna in. Låter som en hemsk upplevelse för din del. Stort av dig att inte hänga ut med namn iaf. Du vet att du har rätt att välja veterinär när du bokar tid. Er kemi är helt klart inte så bra... Om jag gissar på vart du varit så finns det så många flera vet du... :(

Emma Hammar

3 oktober 2012 10:04

Jag gillar han jag brukar få komma till. Denna har jag aldrig sett tidigare!

 

Linda Silander

3 oktober 2012 10:09

Jag förstår och det låter som ett klokt beslut. Men jag vet också att det är viktigt att känna att man vet vad som hänt och lite förstår, därför blev jag ledsen av att läss din upplevelse. Så ska det verkligen inte behöva kännas efter ett besök och framförallt inte när det är så pass allvarligt! Välj vart man stressar lixom... Stor kram! Jag tycker att du har ett sunt och fint sätt att se på dina djur och deras välmående.

Emma Hammar

3 oktober 2012 10:32

Tack Linda! Jag kan inte låta dem lida och att han skulle gå iväg och självdö tillslut skulle inte eller vara lätt då man inte vet vad som har hänt. Han har haft ett bra och fint liv fram till nu. Jag kan inte spika igen kattluckan och tvinga honom att vara inne och trycka i honom massa mediciner, för vems skull? Han kommer inte må bra av det! :( Ursch det är så jobbigt... :'(

 

Linda Silander

3 oktober 2012 10:12

Det var alltså inte meningen att försöka påverka dig åt något håll i ditt beslut. Ville bara försöka förklara lite ang behandling av njursjuka katter. Därför att jag tänkte att det kunde vara skönt att förstå lite vad som händer.

 

Anna med Silver

3 oktober 2012 11:28

Usch vilket bemötande hos vet! Inte vad man vill ha när man står inför sådana tunga beslut :( Kram till dig!

http://www.silver-bullet.se

 

Maria Sundin

3 oktober 2012 14:13

Usch jag lider med dig!!!
Jag var tvungen att ta bort min älskade Sören i fredags då han i torsdagskväll blev akut dålig. Han var 13.5 men borde kunna haft ett par fina år till.
Det är fruktansvärt att ta beslutet och du kommer sakna fina Sotis länge men han får det bra i katthimlen.... Säg till honom att leta efter Sören, stor och röd! Alla styrkekramar till dig!

 

Kim

4 oktober 2012 11:17

Vila i frid! ❤ Jag sitter också här med tårarna rinnande och bävar för den dag jag blir tvungen att ta bort någon. Kram!

http://kimlundin.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu vill vi starta om med en ny blogg och med ny motivation för träning och livet med hund! Den här kommer ligga kvar vill inte radera alla minnen, framförallt inte eftersom Zelda finns med här      NYA BLOGGEN ...

En spännande dag och kollat på ett par hundars MT. Kul och spännande! Det är första gången jag ser det nya. Jag såg en Rottistjej och en Aussiekille båda snart fyra år. Bilden är på Disco som inte var ett dugg rädd för dumpen! Precis som han träf...

Mitt och Arracs akilleshäl i lydnaden är fotgåendet! Ja varför då? Matten verkar tycka att det var det tråkigaste att träna helt enkelt    Jag har nog också gjort alla tabbar man kan så alla dessa känner jag till väl    Nu då ska vi se om jag lyckas ...

Lite miljöträning blev det innan vi skulel in till Jessica Pelz för återbesök. Jag gillar att han börjar få ett fint lugn i milöer och bara kan lägga sig fint när jag sätter mig.       Jessica hade massor med positivt att säga. Vi är på rätt...

Jag och Arrac drog till Norrtälje för att möta upp Angelica och hennes hundar Bowie och Ink för en promenad. Vi har var ute i 1,5h och strosade runt i lugnt tempo. Arrac blir påverkad av tempot och kan lättare bli stressad vid ett hundmöte än om vi b...