Valpen Nanook

Idag var det återbesök, han läker bra men fortsatt stillhet och total vila i minst 7 dagar till. Så inga promenader på ett tag... Därefter ska jag återuppbygga honom på 7-10 dagar i lungt tempo och efter 10 dagar ska han vara tillbaka på sin vanliga motion förhoppningsvis.

Veterinären skickar också oss till Anna Holmgren deras sjukgymnast. Hon ska se så att musklerna läker och får full rörlighet. Hon är det som avgör vilken typ av rehab han ska ha. Så av henne får ja tydligare anvisningar hur vi ska gå vidare för att få tillbaka Arrac till full styrka och rörlighet.

En trött liten kille...

Nu är det flera saker som jag har planerat om till hösten. Nu måste jag fokusera mer än någonsin på Arracs träning. Flera kurser som jag inte har lagt ut än är suddade ur kalendern och så ringde jag och avbokade agilityinstruktör som jag skulle gå i september och oktober. Nu blir det lite mer luft i schemat och lite lättare att träna Arrac.... Så Agility blir flyttat till våren 2013 istället för den SKA jag gå!

Jag tror det blir två kurser till som kommer ut på hemsidan som jag har tänkt att ha. Sen ska ju givetvis Camilla och Madde hålla kurser också!

Nu är jag hemma och sjukskriven över midsommar till att börja med. I morgon ska Arrac på återbesök hos veterinären och Zelda ska simma... Jag har helt glömt bort Zeldas rehab hela denna vecka! Skit också... Jag ska också lägga upp hennes plan som hon har fått av Anna Holmgren.

Sitter och börjar bygga upp en träningsplan för hur jag ska gå vidare med Arracs hundmötesträning. Flera snälla själar har erbjudigt sig att ställa upp med trygga och stabila hundar. Jag måste fortsätta att söka upp platser där det finns mycket hundar och miljöträna. I helgen har jag ett möte planerat med en tygg hund som Arrac gillar sen tidigare, men det kan vara så att Arrac får en reaktion men blir det så jobbar vi vidare med det. Men jag är långt ifrån klar med min träningsplan, jag måste också känna av hur vi står nu? Vart ligger hans status i hundmöten? Det återstår att se. 

Vill också tacka ALLA underbara människor där ute som visat sitt stöd med tankar, tips och fina ord! Många av er känner jag inte men det känns skönt att få höra att ni finns där! Tack alla vänner som ringer och pratar med mig och orkar lyssna på mig timme ut och timme in... Ni är fantastiska!!!    Jag har inte hunnit ringa upp alla som har hört av sig men era meddelanden har kommit fram!

En god vän pratade länge med mig igår och det kommer nog bli ändringar i min höstkalender om jag ska klara av att jobba med min lilla Arrac... Jag behöver er ALLA för att ta mig och Arrac igenom detta... det kommer ta tid! Nu spelar det ingen roll att jag är hundtränare för jag kan inte stötta mig själv! Jag har verktygen men jag måste ha det moraliska stödet och knuffar i rätt riktng  

Kram till er ALLA!    

Idag sov jag till tolv på dagen... Robert väckte mig annars hade jag nog sovit i flera timmar till. Arrac är lite piggare idag men han ligger fortfarande mycket stilla. Bokade tid för återbesök hos samma veterinär för att se att Arracs fyskiska tillstånd blir bättre.

Jag har en bra mentor i min hundträning som jag har pratat med hur vi ska lägga upp träningen för Arracs del och bearbeta hundmöten igen. Jag kommer behöva detta lika mycket för min skull också! Jag får INTE blir rädd eller osäker vid hundmöten! Jag känner ingen rädsla just i skrivande stund för hundar annat en denna specifika hund.

Jag själv mår riktigt dåligt av allt! Jag sover inte alls bra, jag drömmer mardrömmar, vaknar upp och är alldeles svettig! Jag äter inte alls bra, dricker gör jag knappt alls. Mina fysiska skador läker... Har haft fruktansvärd huvudvärk i flera dagar, jag kan inte fokusera på något över huvudtaget. Jag har pratat med min chef idag så imorgon ska jag få komma till företagshälsovården. Hoppas att de förstår! Jag är nog inte kapabel att köra buss på ett tag eller jobba överhuvudtaget för den delen... Jag kan bryta ihop och börja gråta när som helst! Jag är alltså helt knäckt över allt detta... Min sjukdom bryter ju också ut och jag får springa på toaletten när man minst anar det...

Han har redan beteende förändringar hemma och inne... Han är på sin vakt och känner sig väldigt osäker om han hör någonting ute. Mamma kom över igår kväll efter jobbet och det skall Arrac hade när det knackade på dörren var inte alls så trevligt och han kände sig verkligen utsatt! När han såg vem det var så ruskade han av sig obehaget med en REJÄL ruskning...

Så här ser lilla killen ut idag   

Arrac mår bättre och det går åt rätt håll. Han går ju på penecillin och smärtstillande. Han har börjat äta och dricka igen normalt. Han får fortfarande inte röra på sig så mycket och höger framben är fortfarande svullet. Men det har minskat lite så det går också åt rätt håll. Han har börjat komma med leksaker och tycker att livet är allmänt tråkigt så han visar att han vill ha det lite som vanligt. Det är skönt att se! Han sover VÄLDIGT mycket... Han är en starkt hund fysiskt. Dock är inte det psykiska lika starkt.

Han visar mer osäkerhet inne när han hör något ute. Han bli väldigt otrygg då och tratten gör att han inte kan kontrolleras och ökar osäkerheten.

Vi kommer att ha en hel del att träna på när han får komma ut igen. Men vi kommer ju inte våga gå ut.... Så hur ska detta sluta? Så länge fortsätter vi att samla nya krafter och ta oss tillbaka till varadgen!

Själv mår jag jättedåligt. Har fortfarande ont, min mage har totalt kraschat! Jag har ibte sovit ordentligt sen händelsen och drömmer mardrömmar och vaknar alldeles svettig. Jag har en fruktansvärd huvudvärk och ligger faktiskt sjukskriven från jobbet... Det går inte att köra buss när man springer på toa stup i kvarten och jag är så trött att jag inte kan hålla ögonen öppna... Jag måste samla krafter för jag har inte råd att vara hemma, jag måste komma tillbaka till jobbet snart!

Arrac ligger och tar igen sig under tappan....

Det blev inget viltspår i onsdags….

Onsdagen 6 juni hände det som bara inte fick hända!!!

Jag och Arrac var ute på en långpromenad (tidigt för mig) för att börja med nya rutiner. Nu har jag blivit van att inte gå promenader efter min ryggsmärta. Nu när den är bättre så var detta första dagen på ”mina och Arracs nya liv” eller nya rutiner i alla fall! Så med andra ord startade dagen bra…

… Klockan var 9:55, så sker det mest hemska jag har varit med om! Arrac började bli något orolig inför en tomt som har hundar, vilket han alltid blir men idag började den oron tidigare än vanligt. Jag byter sida på Arrac till min högra sida i höger hand så jag går mellan honom och den tomten så att han inte behöver fronta. Framme vid den tomten ser jag mellan buskarna och sopptunnan två svarta ben som kommer. Tänkte att de ska väl ut med hundarna så jag saktade ner och avvaktade. Det tar ju bara en sekund innan jag ser att en Rottweiler kommer ut lös, utan ägare och utan halsband.. Den kom nosade bakom sopptunnan och i samma ögonblick som den hade fritt synfält så slutade den att nosa…. Här tänker jag att nu vänder jag och byter håll, men jag han inte ens överföra den tanken till mina fötter innan den tittade under lugg och ser oss.  Detta är mellan 20-30m från oss…

På mindre än en sekund så spänner den, en hane blicken i Arrac och bröstar upp sig i ett språng! Han stannade inte ens upp för att fundera han visste precis vad han ville göra med Arrac. Jag tar Arrac bakom mig, han hade jättekort koppel så han är nära min rygg. Samtidigt som jag gör mig så stor och hotfull jag bara kan och sätter upp en bestämd hand i luften för att mota bort Rottisen och skriker hotfullt håll dig borta! NEJ! Men hunden reagerar inte det minsta han tittar inte ens på mig! Han har vid det läget redan kommit upp i maxfart och jag fortsätter att skrika och försöka hindra honom! Han var som ett militärt vapen, en missil som är låst på sitt mål! Han ändrade inte ens tempot jag fanns inte! Han hade bara Arrac i sin blick! HAN FLYGER BARA RAKT PÅ!!!!!!!!!!!

Eftersom Arrac var bakom mig så slänger sig Rottisen runt till min högra sida för att plocka Arrac. Att jag hade Arrac bakom gjorde att Rottisen fick mindre fart och mindre kraft i sitt FÖRSTA HUGG! Men en Rottis hane har riktigt kraftiga käkar som gör stor skada! Jag gör allt jag kan för att få tag i hundens nackskinn som inte ens har ett halsband på sig! Jag kan inte spraka för att han är för nära mig. Jag får tag i nackskinnet och försöker slita bort honom från min lilla Arrac. Han bara fortsätter att HUGGA, HUGGA och HUGGA min hund! Jag lyckades dra undan honom 20-30cm efter första hugget men han tar bara sats med bakbenen och flyger på igen, och jag försöker dra undan honom. Jag roterar samtidit för att försöka komma mellan och få bort Arrac från honom. När han inte får tag i halsen så ger han sig på frambenet och hela högra sidan. Han tar tag om Arracs tass och sliter i den kraftigt bakåt! Här börjar jag inse att jag är chanslös och mina armar orkar inte längre. Jag tar i för allt vad jag har och är värd! Mina förbannade vrål på hunden börjar nu övergå till hysteriska skrik och tårarna sprutar åt alla håll! Hör ingen mig? Jag börjar här få in lite tankar och det känns som en evighet… Jag ser hur en kropp full av kraft hugga tag i min späda men muskulösa hunds kropp. Jag ser han ta flera saftiga tag och bara sliter. Gör mitt tag i nackskinnet någon nytta över huvudtaget? Jag har aldrig känt mig så maktlös och svag någonsin. Jag var så förbannat rädd! Jag har aldrig förstått riktig rädsla fören nu! Jag får bilder i huvudet hur Rottisen sliter Arrac i stycken och att jag kommer att se på när min hund dödas! Jag är för svag! Att inse att man inte kan göra ett skit är fruktansvärt! Jag känner hur Arrac faktiskt vill fly bort från Rottisen, han vill inte mötas och slåss. Jag tänker då att hans enda chans är om han springer iväg! Om jag bara släpper hans koppel och tar tag med min högra hand på Rottisen också så kanske jag kan hålla honom med två händer…

Jag släpper Arracs koppel och mycket riktigt börjar han springa bort från oss. Innan jag hinner få tag med den andra handen på Rottisen så tar spjärn med bakbenden och kastar sig mot Arrac. Jag får inte tag på honom och allt går i slowmotion. Arrac har ju bara kommit iväg max en meter och Rottisen flyger genom luften och börjar bita tag i Arracs bakdel… Jag försöker verkligen slänga mig efter och få tag i den stora svarta… Då äntligen kom hundens husse och slängde sig över sin hund! Jag fick tag i Arrac och avlägsnade honom från Rottisen genast!

Allt detta tog troligen inte många sekunder men det kändes som en hel evighet! Jag var fullständigt hysterisk och grinar så kraftigt att jag har svårt att få luft! Jag ser hur Arrac håller upp höger framben och blodet rinner överallt…

Vi stapplar oss hem medan jag grinar och Arrac grinar…

Hur är det möjligt? Vad kommer hända med min lilla Arrac nu? Han hade problem med hundar innan… vi hade äntligen börjat se resultat och framsteg i vår hundmötesträning. Av alla incidenter Arrac har varit med om så slår denna ALLA de andra! Jag vågar inte ens tänka på hur Arrac kommer att reagera nästa gång han ser en hund!!! Kommer vi någonsin att ta oss igenom detta? Kommer han någonsin att kunna lita på andra hundar igen?

Dagen efter på torsdagen åkte vi till veterinären. När vi vaknade så kunde han inte ens sätta ner sitt högra framben, vi fick bära honom överallt… Han hade sådana smärtor och svullnader att han fick sövas och läggas på operationsbordet för att ens kunna undersökas. Inga benbrott eller sprickor, leden såg bra ut. Han har ett fruktansvärt muskeltrama där den är vätskefylld ända in på benet. Han behövde inte dränage just då men vi ska hålla koll. De har behandlat så gott de kan för att det inte sk fortsätta att svälla… De kan inte se på röntgen om det är senskador, det ser men om han har en återkommande hälta efter att han har läkt och det går inte att göra något åt. Kanske att han kommer behöva rehab. Nu går han på smärtlindring och penicillin.  

Arrac får dropp hos veterinären och väntar på att komma in på operation... Han är väldigt stressad och har "slagit av" an orkar inte ta in något det gör för ont!!!

Nu orkar jag inte skriva mer…

I morgon ska vi träffa Bella och grabbarna för viltspår! Arrac har aldrig spårst vilt tidigare Så det blir lite nytt