Nu vill vi starta om med en ny blogg och med ny motivation för träning och livet med hund! Den här kommer ligga kvar vill inte radera alla minnen, framförallt inte eftersom Zelda finns med här   

NYA BLOGGEN

En spännande dag och kollat på ett par hundars MT. Kul och spännande! Det är första gången jag ser det nya. Jag såg en Rottistjej och en Aussiekille båda snart fyra år.

Bilden är på Disco som inte var ett dugg rädd för dumpen! Precis som han träffade på sånna här varje dag i skogen ;)

Mitt och Arracs akilleshäl i lydnaden är fotgåendet! Ja varför då? Matten verkar tycka att det var det tråkigaste att träna helt enkelt    Jag har nog också gjort alla tabbar man kan så alla dessa känner jag till väl    Nu då ska vi se om jag lyckas ta tag i det en gång för alla (det har jag sagt typ i 3 år) haha!

Sporren är Klickerkloks onlinekurs så jag ska försöka lägga upp minst en film om dagen så jag håller träningen igång! Jag måste nog det för att träna!

Så nu har det blivit tre filmer, den första bara för att visa vilket hemskt fotgående vi har. Han är får långt fram, han skuttar, släpper position i sidled, sätter sig gärna i vänster svängar och lite hög aktivitet. Men han är GLAD   

De andra två filmerna så har jag börjat med att han ska stå eftersom han är så "sitt-kåt". Jag går in till honom eftersom ingångarna gör han för långt fram. Jag tränar nu på positionen där han ska låsa blicken på mig, i och med det låsa huvudet vid höften. Då gör jag inga ingångar eftersom det är inte dem jag tränar på! Jag vill inte ha skit i kedjan.

Jag står också och tittar rakt fram så han nu får lära sig att han inte har ögonkontakt med mig. Så helt enkelt börjar om från början här men grunderna. Det heter så fint som ...

"Gör om och gör rätt!"

Dåså då är vi igång och jag har massor med feedback till mig själv. Men det är ju roligare att höra vad Fanny och Thomas säger om träningen   Mycket jobb kommer det att bli när man har massa skräp med i träningen. Nu ska det städas!

Lite miljöträning blev det innan vi skulel in till Jessica Pelz för återbesök. Jag gillar att han börjar få ett fint lugn i milöer och bara kan lägga sig fint när jag sätter mig.

Jessica hade massor med positivt att säga. Vi är på rätt väg! Jag har ju ökat upp det vi gör och det var ok men jag får inte öka ytterliggare än. Han har några punkter som måste få massage som är lite ansträngda. Så vi ska stanna upp på den här nivån ett tag till och massera.

Hon vill att jag ska börja cykla med honom... Ja det har ju inte gått så bar förut så jag måste lära honom att vara lugn bredvid cykeln först. Han drar som en tok och det får han inte.

Jag frågade lite om framtiden vad hon tror om sök, vallning och agility. Agility är ingenting för Arrac men sök eller vallning då får jag nästan välja vilket som är viktigast för han kommer inte hålla för båda. Men det är en bra bit dit ändå. Spontant känns ju vallningen sundare för kroppen än söket så kanske blir det då. Eller så får jag låta bli båda? Vi får se det är för tidigt än att säga.

Han är mycket bättre och skjuter ifrån mer med höger bak nu, vilket han inte gjorde tidigare. Höger fram var också mycket bättre. Det var ju hela höger sidan som Rottisen högg honom upprepade gånger.

Det känns skönt att det har hänt mycket positiva saker med Arrac! Om två veckor sedan är det 1 år sedan attacken av Rottisen. Men som sagt är det mycket jobb kvar och jag ska vara försiktig så det fortsätter att gå åt rätt håll. Han har mycket ärrvävnader i musklerna efter betten.

Så det känns bra att veta att vi är på väg tillbaka!!!    Jessica är verkligen duktig och ett fantasktiskt stöd med den fysiska biten!

Arrac ligger och kollar på Vallentuna medan vi väntar på att få komma in   

Jag och Arrac drog till Norrtälje för att möta upp Angelica och hennes hundar Bowie och Ink för en promenad. Vi har var ute i 1,5h och strosade runt i lugnt tempo. Arrac blir påverkad av tempot och kan lättare bli stressad vid ett hundmöte än om vi bara går lugnt och fint.

Han var otroligt duktig idag!! Vi fick många hundmöten och han gör verkligen framsteg    Nu mötte vi mindre raser idag vilket är bra för det är lättare för Arrac. Så inga stora Schäfrar eller Rottisar idag. Vilket han behöver träna på men det är bra med lite "light" träning också.

Han fick totalt möte med 7 hundar. De sista två blev lite för svårt. Han såg något en leråker och ställer sig med jämvikt på alla fyra tassar och "boffade" Jag såg en människa en bit bort men inget mer. Han boffade några gånger och varnar att någon kommer närmare. Jag hukar mig ner så jag ser under grenen och ser en lös brun Flat som är påväg rakt emot honom. Jag tycker att det är lite häftigt att se honom utvecklas, förr hade han gjort utfall inte bara varnat. Jag skulle precis öka avståndet eftersom den kom rakt emot då en liten Papillon kom runt hörnet 3m framför ansiktet på Arrac. Då blev det ett litet utfall men inte på länga vägar så som de kan se ut. Jag ökade avståndet och Arrac släppte det! När han såg hundarna igen kunde han titta på dem sansat. Blir så glad över att se alla hans framsteg!   

Gänget idag och Arrac har jättetungan till hundmötet som går bakom min rygg! Duktiga Arrac!

Vi tränade på lite platsliggning också. Arrac cool lugn! Han fick också en störning med att både Bowie och Ink sprang fram till Angelica på inkallning. Duktig Arrac ligger kvar och tittade lite på dem bara och låg lugnt kvar

Ett fint litet gäng!

Glad och blöt Arrac med kompiasrna som tränar balans bakom   

Livet går tydligen vidare vare sig man vill eller ej...

La ett brukspår till Arrac idag första gången på väldigt länge. Måste kolla dagboken när det var sist.

490m
45min liggtid
Äng och skog
En del vind
5 apporter
Många vinklar

Se bild nedan

Han spårade ganska illa tyckte jag. Inget drag och ganska oengagerad... Han tog in alla apporter och fixade spåret. Men det var inte min vanliga Arrac. Han hade nytt spårsele från björkis och koppel men det har inte hindrat honom tidigare att spåra oavsett "kläder"

Aja, får se vad som händer nästa gång!

Hans nya vardagssele kom i lådan idag. Måttbeställt för honom så det sitter perfekt! Inget som klämmer eller trycker på hans skador. Han blev så fin!

Den absolut sista bilden som togs på Zelda blev lika vacker och perfekt som hon! Hennes sista dag med köttbulle spår och mys bland vitsipporna vill jag bli påminnd om varje dag! Hon fick ha ett värdigt hundliv in i det sista, det hade jag lovat henne den dag vi fick hennes diagnos att hon ska inte behöva lida. Hon ska få det bra och när det börjar bli dags så lovade jag henne att smärtan ska försvinna för alltid! Det innebär att vi skiljs åt för alltid men det är smärtan jag får ta för att hon ska få slippa...

Igår kom den fina akrylglas tavlan jag beställde dagen efter hon lämnade oss. Bilden vi tog ute i skogen där hon trivdes allra bäst! Vi lyckades hålla oss glada även om det bara var 2h kvar av hennes liv... Den smärtan att ha en klocka som räknar ner någons liv är fruktansvärd!!!

Jag har inte klarat att skriva så mycket om det sista... När vi skulle åka till veterinären så blev hon så fruktansvärt glad att hon skulle få följa med oss! Då brast det totalt för mig! Hon vet ju inte vad vi ska göra... Hon veta ju inte att hon bara hade mindre än 2h kvar i livet. Hon var så glad att få hänga med mig och husse... Hon var glad in i det sista. Hos veterinären somnade hon i mitt knä. Hon kämpade emot lugnade sprutan och ville inte sova, då ville hon hem! Jag bara kände att jag ville skrika att jag ångade mig! Vi tar med henne hem! Men jag var tvungen att tänka på vad jag har lovat Zelda... Hon har visat att det har börjat gå utför och hon kanske skulle kunna leva någon månad till innan lidandet kommer, kanske mindre kanske längre, det vet vi inte. Jag hade ju lovat att hon aldrig skulle behöva komma dit.

Hon var groggy i mitt knä och de kommer in för att ge den sista sprutan... Hon var borta innan sköterskan ens hade hunnit resa sig upp för att lämna oss med Zelda. Hon frustade kraftigt fyra eller fem gånger och sen var hon borta... Då dog någonting i mig också. Allting stannade upp... Jag slutade gråta och bara tittade i hennes ögon, jag kände ingenting. Det fanns inga känslor kvar. Det var inte hennes ögon jag tittade i, det vara bara ögon... Men Zelda fanns inte där! Hon låg fortfarande i mitt knä, värmen blev svagare för varje minut. Att lämna henne där på det kalla golvet kändes inte rätt men vad skulle jag kunna göra? Min ben hade domnat bort av hennes tyngd och jag lirkade försiktigt ut mig själv och la försiktigt ner hennes huvud på golvet. Jag la både läppar och öron tillrätta och försökte stänga hennes ögon men de gick inte så bra... Jag reste mig upp och tittade på hennes stora livlösa kropp och vände mig om och gick eller snarare små sprang därifrån till bilen.

Tomheten förföljde mig och jag vet inte vad jag kände eller om jag kände över huvudtaget!

Det är svårt att förstå att hon är borta. Jag har sett och hört henne tydligt fyra gånger. En gång var jag påväg att säga till husse att öppna vardagsrumsdörren och släppa in Zelda, hon brukar ställa sig där och säga till när hon vill in. Nu hörde jag henne ruska på sig och skulle precis säga till Robert när jag kommer på att hon finns ju inte längre... Men vad hörde jag?! Arrac låg bredvid mig och det är bara Zelda som kan låta så mycket när läppar och öron fladdrar. Det var högt och tydligt, vi hade tom tv:n på högt!

Jag har sett hennes ansikte i mörkret och hört hennes tunga andetag...

Känner att jag skriver ostrukturerat och allt bara kommer efterhand jag tänker.

Nu hänger sista minnet jag har från Zelda på väggen framför mitt mysrum. Där sitter jag och äter min frukost, läser böcker, pratar i telefon eller om jag bara vill ta det lungt. Då finns hon alltid där med mig! Den är större än vad den ser ut 40x60cm stor. Lite större än hennes verkliga storlek!

Min vackra Zelda jag kommer sakna dig för alltid!

Känner att det börjar bli dags att ta tag i en seriös träning igen med Arrac. Det senaste året har inte varit kul. Vi har sen januari 2012 kämpat med
- Skada i ryggen från ett sökpass rehab fram till slutet av maj
- Rottweiler attack 6/6 2012 och han går fortfarande på smärtlindring, höger armbåge och bakdel verkar vara där han har ont fortfarande
- Anaplasma
- Kennelhosta
- Förlorat vår älskade Zelda

På detta kämpar jag med min axel, nacke och ryggskada från trafikolyckan 20 dec 2010.

Det är bara de fysiska sakerna som har gått mot oss det senaste 1,5 året. Där har vi också kämpat med hundmöten, försöka hitta något som fungerar i vardagen då vi blir jagade av folks lösa hundar som vägrar koppla dem. Ekonomiskt har vi fortfarande inte fått ersättning från varken rottweiler ägarna eller från försäkringsbolaget om min arbetsskada. Så tur är det sista vi har.

Även om vi har mycket framför oss fortfarande så är Arrac bättre och jag orkar en aning mer. Nu har jag ju bara en hund att fokusera på.

Visst tränar vi lite här och lite där men har ingen seriös träningsplan. Då det har känt då meningslöst att träna inför tävling då vi kanske aldrig kommer ut. Men nu försöker jag se det så här istället

- Träna för tävling för det tycker vi är kul!
- Vi kommer bara starta om Arrac känner sig trygg bland andra hundar annars blir det för min skull vi tävlar
- Det får ta den tid det tar! Är han gammal farbror när vi kommer ut så får det vara så
- Fortsätta träna i miljöer och vid hundmöten
- Fousera på spår och lydnad som vi älskar!

Framöver har vi några spännande kurser på G! Dessa bara i juni månad :)

- Tävlingslydnad online för Fanny Gott och Thomas Stokke
- Tävlingslydnad elitsatsning för Ulrika Norell
- Lugn och Fokus fortsättning för Åsa Jakobsson

Så massa träningssug!

Idag ville jag träna baklängeskedjning av rullmarkering i söket med lösrulle. Vi inventerade grundkunskaper och kom fram till att vi ska träna mer på

- Fast grepp i rörelse (otroligt tuggvänlig)
- Ingångar utan rulle
- Klossen för bättre position med och utan rulle
- Ingångar med rulle
- Springa med rulle

Det har vi tränat på idag. Vi ska till Jessica på torsdag och hoppas på att vi får mer fria tyglar och kanske kan få träna lite sök i sommar :)

En grundfärdighetsplan ska skrivas också!

Bilder från träningen och när Arrac vill leka medan jag bloggar ;)