Den absolut sista bilden som togs på Zelda blev lika vacker och perfekt som hon! Hennes sista dag med köttbulle spår och mys bland vitsipporna vill jag bli påminnd om varje dag! Hon fick ha ett värdigt hundliv in i det sista, det hade jag lovat henne den dag vi fick hennes diagnos att hon ska inte behöva lida. Hon ska få det bra och när det börjar bli dags så lovade jag henne att smärtan ska försvinna för alltid! Det innebär att vi skiljs åt för alltid men det är smärtan jag får ta för att hon ska få slippa...

Igår kom den fina akrylglas tavlan jag beställde dagen efter hon lämnade oss. Bilden vi tog ute i skogen där hon trivdes allra bäst! Vi lyckades hålla oss glada även om det bara var 2h kvar av hennes liv... Den smärtan att ha en klocka som räknar ner någons liv är fruktansvärd!!!

Jag har inte klarat att skriva så mycket om det sista... När vi skulle åka till veterinären så blev hon så fruktansvärt glad att hon skulle få följa med oss! Då brast det totalt för mig! Hon vet ju inte vad vi ska göra... Hon veta ju inte att hon bara hade mindre än 2h kvar i livet. Hon var så glad att få hänga med mig och husse... Hon var glad in i det sista. Hos veterinären somnade hon i mitt knä. Hon kämpade emot lugnade sprutan och ville inte sova, då ville hon hem! Jag bara kände att jag ville skrika att jag ångade mig! Vi tar med henne hem! Men jag var tvungen att tänka på vad jag har lovat Zelda... Hon har visat att det har börjat gå utför och hon kanske skulle kunna leva någon månad till innan lidandet kommer, kanske mindre kanske längre, det vet vi inte. Jag hade ju lovat att hon aldrig skulle behöva komma dit.

Hon var groggy i mitt knä och de kommer in för att ge den sista sprutan... Hon var borta innan sköterskan ens hade hunnit resa sig upp för att lämna oss med Zelda. Hon frustade kraftigt fyra eller fem gånger och sen var hon borta... Då dog någonting i mig också. Allting stannade upp... Jag slutade gråta och bara tittade i hennes ögon, jag kände ingenting. Det fanns inga känslor kvar. Det var inte hennes ögon jag tittade i, det vara bara ögon... Men Zelda fanns inte där! Hon låg fortfarande i mitt knä, värmen blev svagare för varje minut. Att lämna henne där på det kalla golvet kändes inte rätt men vad skulle jag kunna göra? Min ben hade domnat bort av hennes tyngd och jag lirkade försiktigt ut mig själv och la försiktigt ner hennes huvud på golvet. Jag la både läppar och öron tillrätta och försökte stänga hennes ögon men de gick inte så bra... Jag reste mig upp och tittade på hennes stora livlösa kropp och vände mig om och gick eller snarare små sprang därifrån till bilen.

Tomheten förföljde mig och jag vet inte vad jag kände eller om jag kände över huvudtaget!

Det är svårt att förstå att hon är borta. Jag har sett och hört henne tydligt fyra gånger. En gång var jag påväg att säga till husse att öppna vardagsrumsdörren och släppa in Zelda, hon brukar ställa sig där och säga till när hon vill in. Nu hörde jag henne ruska på sig och skulle precis säga till Robert när jag kommer på att hon finns ju inte längre... Men vad hörde jag?! Arrac låg bredvid mig och det är bara Zelda som kan låta så mycket när läppar och öron fladdrar. Det var högt och tydligt, vi hade tom tv:n på högt!

Jag har sett hennes ansikte i mörkret och hört hennes tunga andetag...

Känner att jag skriver ostrukturerat och allt bara kommer efterhand jag tänker.

Nu hänger sista minnet jag har från Zelda på väggen framför mitt mysrum. Där sitter jag och äter min frukost, läser böcker, pratar i telefon eller om jag bara vill ta det lungt. Då finns hon alltid där med mig! Den är större än vad den ser ut 40x60cm stor. Lite större än hennes verkliga storlek!

Min vackra Zelda jag kommer sakna dig för alltid!

 

Emelie

21 maj 2013 11:57

Tårarna bara rinner nedför mina kinder när jag läser vad du har skrivit. Stor kram!

http://www.mivinnas.se

 

Anna och Silver

21 maj 2013 18:24

Jag gråter när du skriver om detta :-( Ändå skriver du så fint om henne, trots att det är tungt.

Vila i frid fina Zelda <3

http://www.silver-bullet.se

 

Elin och Billy

21 maj 2013 19:29

Usch så hemskt att läsa :( Fyy vad fruktansvärt att mista sin bästis :( Många kramar <3

http://aktivaussie.se

Emma Hammar

21 maj 2013 20:55

Tack Elin

 

Jenny o Charlie

21 maj 2013 20:35

jag bara gråter o gråter.. <3 Vila i Frid!

http://www.photobyj.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu vill vi starta om med en ny blogg och med ny motivation för träning och livet med hund! Den här kommer ligga kvar vill inte radera alla minnen, framförallt inte eftersom Zelda finns med här      NYA BLOGGEN ...

En spännande dag och kollat på ett par hundars MT. Kul och spännande! Det är första gången jag ser det nya. Jag såg en Rottistjej och en Aussiekille båda snart fyra år. Bilden är på Disco som inte var ett dugg rädd för dumpen! Precis som han träf...

Mitt och Arracs akilleshäl i lydnaden är fotgåendet! Ja varför då? Matten verkar tycka att det var det tråkigaste att träna helt enkelt    Jag har nog också gjort alla tabbar man kan så alla dessa känner jag till väl    Nu då ska vi se om jag lyckas ...

Lite miljöträning blev det innan vi skulel in till Jessica Pelz för återbesök. Jag gillar att han börjar få ett fint lugn i milöer och bara kan lägga sig fint när jag sätter mig.       Jessica hade massor med positivt att säga. Vi är på rätt...

Jag och Arrac drog till Norrtälje för att möta upp Angelica och hennes hundar Bowie och Ink för en promenad. Vi har var ute i 1,5h och strosade runt i lugnt tempo. Arrac blir påverkad av tempot och kan lättare bli stressad vid ett hundmöte än om vi b...