... och mig och Camilla såklart  

... Ja dessa punkter är för att det inte finns annat att säga   Jag ska jobba nästan 10h iag och igår var jag slut efter 8!!! Arrac har nu fått tratt så han inte ska fortsätta att slicka sönder sitt rakade framben. Han gillade dock inte sin tratt och har hållit mig vaken nästan hela natten... Jag som verkligen behövde lite sömn för att orka med dagen... 

... så ja punkter är det som just nu beskriver läget bäst  

behöver gå en långpromenad men jag tror att Arrac i natt gjorde den promisen kortare... får så hur länge jag orkar!  

Jag är nog ta mig f*n pryl bög vad gäller hund saker! Nu är ny beställning på gång! Givetvis ska jag alltid ha mycket speciella saker och vad som helst duger inte här   

Gick en härlig lång promenad med Arrac i solen... Eller den kunde ha varit härlig och lillkillen hade skött sig  

Han var sig inte alls lik! Vi gick i 1h 5 min och han drog nog i 1h av den tiden... sista 5 min gick han bra... Backade då i träningen och skulle klicka för all spontankontakt jag fick, vilket inte alls var många  

Han blev rädd för någon på ett ställe! Han som aldrig blir rädd... Jag kunde inte hitta vad det var, jag gick och kollade. Det var en lukt som han var rädd för, kanske har gått något läsigt djur ut i diket... För det fanns inget synligt där... Funderade ett tag på om det var ett lik  begravt    

Så alla ni andra med slynglar där ute så vill jag bara säga att dessa "underbara" dagar är ofrånkomliga på våra unghundar. Vissa dagar har de glömt precis allt de kan och lite till  

Då undrar nog flera av er vad jag gör när min hund drar så fasligt mycket. Jag håller hela tiden kort koppel så det inte lönar sig att dra, han kommer ingenstans dit han vill! Sen använder jag det som han vill ha som belöning - vilket är LUKTA och kissa överallt! Ta kontakt med mig och du får göra vad du vill (inom rimliga gränser). Sen ska man tänka på hur man försvårar och bygger upp träningen för gör man bara detta utan att tänka igenom sin belöningsteknink så har du snart en hund som beter sig som en jojjo i kopplet (vilket jag själv avskyr). 

Så mitt tips idag - håll humöret uppe trots dessa dagar (yeh, right så himla lätt jag vet  ) , för alla får dessa och ni är inte ensamma! Belöna hunden med det hunden vill ha! Godis i det här fallet ville Arrac inte ha! 

Som många av er vet så kan en enda händelse ställa till det för en hund. Det kan räcka med att skrämma en hund en gång och sedan är det månader eller år med träning av det! Det känner alla till tror jag?

Eftersom jag jobbar med problemhundar så har jag gått in på djupet med detta och jobbat med många hundar och studerat, analyserat, läst dem och mycket mer. 

En sak som jag har kommit fram till är att man inte kan förstå det till 100% förren man själv har upplevt det hundarna går igenom. Det blir liksom pricken över "i", man kan plugga sig till mycket, jobba med det praktiskt, få erfarenheter men det sista lilla för en 100% förståelse måste man nog uppleva själv!

Bilderna har ingenting med texten att göra 

Många av er vet att jag var med om en trafikolycka den 20 dec -10 vilket är drygt 6 månader sedan. För att ni ska förstå vad jag vill komma fram till så ska jag förklara några saker om vad som hände. 

Två veckor innan olyckan så blev jag av med en backspegel när jag körde buss av en liten lastbil som vinglade in på min sida av vägen. Jag hörde bara en smäll och skulle se i backspegeln men ser ingenting. Insåg då att spegeln var borta. Jag reagerade knappt, men när jag insåg vad som hade hänt så kom rädlsan i efterhand om VAD som skulle kunna ha hänt!

Sen var det inte mer med det...

Två veckor senare så körde jag ned för en backe och börjar bromsa försiktigt för det kommer en korsning längre fram, varav en stor lastbil med en container står stilla och väntar på att få köra... Bussen saktar in... och så känner jag hur däcken släpper på isen! Jag kan inte göra någonting annat än att hålla i mig och förbereda mig på en otrolig smäll! Jag ställde in mig på att dö! 

Jag klarade mig bra eftersom jag sitter ju här   Men nu börjar jag komma dit jag vill med den här texten...

Jag belv inte rädd för halkan. Jag blev inte rädd för att ha ett stort fordon framför mig för jag tog det så försiktigt jag kunde så jag VET att jag inte hade kunnat göra annorlunda nästa gång.... Däremot blev jag fruktansvärt rädd för mötande lastbilar!!!

Min hjärna blev mer rädd för den första lilla incidenten som hände två veckort tidigare som utlöstes av den stora olyckan! SKillnaderna på dessa två händelser var att den första lilla med backspegeln var ett överraskning och den stora olyckan visste jag skulle komma! 

När det handlar om rädslor så kan vi INTE veta VAD som en individ kommer att bli rädd för! Detta gäller även våra hundar!  Som ett exempel för de som tränar sina hundar med skrämsel som att kasta något i rumpan på hunden så hunden ska bli rädd... så kan vi OMÖJLIGT veta VAD hunden kommer att bli rädd för! Hunen kan lika gärna bli rädd för, matte, platsen, löv på marken osv istället för en andra hunden... Ni förstår nog vad jag menar. Men det är fortfarande inte dit jag vill komma även om detta nog är lika viktigt!

Måste återgå lite till mig själv igen och olyckan för att komma till skott! Idag är det 6 mån och 6 dagar sedan olyckan. Jag var ute och körde buss dagen efter olyckan för att jag inte ska bli rädd. Det gick jättebra. Sen var jag ju sjukskriven, men jag var ändå ute på vägarna med bilen. När jag sedan började köra igen så insåg jag VAD jag hade blivit rädd för!  

Mötade lastbilar på smala (de vanliga svenska vägarna). Motorväg är ju ingen fara! 

Rädlsan växte inte men den fanns där vi varje möte! Jag började med kraftiga inbromsningar vad varje möte av en lastbil och körde långtut på kanten. Jag vågade int titta på lastbilen och min kropp reagerade med ett kroppspråk som förbereder sig på en krock! Detta spred sig så jag började bli rädd för bussar också samt de lite mindra lastbilarna också... När jag kör bil var det bra, men sen när rädslan faktiskt började växa fick jag obehags känslor även i bilen om jag mötte lastbilar, absolut inte så jag blev rädd men jag kände ett obehag! Man rycker undan lite. 

Idag 6 månader senare är det bättre men jag släpper fortfarande på gasen, ev bromsar lite och kan titta undan en aning. Samma reaktioner fast mindre! Jag har varit ute på vägarna i stort sett VARJE dag och tränat mig själv! 

I hundträning där en hund har blivit rädd för något så tar det TID att träna bort! Tänk dig en hund men min reaktion (som egentligen inte är så allvarlig) så har jag tränat i snitt 6 dagar i veckan, flera timmar varje dag, och 6 månader senare finns det forfarande obehag även om du inte skulle så se mycket på mig så känner jag ändå samma obehag! För hundarna är det samma sak!

Nu har jag kommit till det jag vill säga. Vi vet INTE VAD hundarna blir rädda för. Vi VET inte styrkan av rädlsan eller obehaget för allt visar inte hunden men det finns där!

Om du soppar smutsen under mattan så syns den inte med det finns forfarande kvar! 

Man måste träna helst varje dag för att rehabilitera en rädlsa för att den inte ska bli värre! Det TAR tid! Bara för att reaktionerna har mionskat till nästan osynliga så är man INTE klar med träningen! 

Jag vet inte hur lång tid det tar innan jag slutar att ha en liten reaktion på mötanade stora fordon. Tänk på att en rädsla kan växa trots träningen! Tränaingen är dock ett måste för att det överhuvudtaget ska bli bra så småningom! Jag var först rädd för lastbilar och nu stora fordon och jag måste träna möten mot alla dessa om det ska bli bättre! Jag är idag stolt över mig själv när jag vågar titta rakt fram och inte titta bort när jag får ett möte! Jag mår inte dåligt nu av det, men obehaget jag får i ett möte är inte kul! 

Kan vara så att det alltid finns spår av det som hände mig. Inte säkert att det försvinner helt och hållet!

Detta har givit mig en ännu djupare kunskap om hur hjärnan på oss däggdjur fungerar som varken utbildning eller erfarenhet kan ge. Även om man kan detta så blir förståelsen på ett helt annat plan! 

Har er hund varit med om något så tänk på

- Det kommer ta tid!

- Man vet inte hur rädslan kan växa förren den finns där

- Det kan bli värre ett tag trots att man har en bra träningsplan

- Att skrämma hunden är en träningsfrom som vi inte kan kontroller över!

- Räsldan kanske inte försvinner helt!

- Tränar min inte kan man räkna med att reaktioen blir värre med tiden

- Tänk vad en till liknande händelse kan förstöra för hunden!

- Skydda hunen

- Glöm inte bort hur hunden kan känna sig även om det inte syns!

Det finns mer att tänka på men dett var några viktiga saker. Jag hoppas att min historia kan ge en insikt till er hundägare. Kanske någon som till och med har varit med om liknande? Kom ihåg det om din hund dessutom är rädd eller har blivit skrämd!

Vi hundar och människor fungerar precis likadant när det gäller detta! Det är för att våra hjärnor är väldigt lika varandra. Jag tänker inte idag skriva en uppsats om den biologiska biten över hur det fungerar rent kemiskt i hjärnan, det kan jag göra en annan dag. Idag räcker det med liknelsen mellan männsika och hund som vistas sig fungera precis likadant! 

I går var det brak fest i Vallentuna hos underbara Camilla och Linus! De fixade en riktig midsommar fest!!! Tack så mycket!!!

Hundarna var med fast de var uppstyrda då det var flera hundar som inte känner varandra där. Både hundarna var tok trött när de kom hem då de har tagit in mycket intryck. 

Idag fick de vara ensamma hemma några timmar medan vi åkte på bio. De behöver ändå vila efter igår. Arrac orkarde lixom knappt gå upp i morse! Så trött var han  

Nu ska vi grilla till middag och gå en härlig promenad med båda hundarna innan husse måste sova för han jobbar tidigt i morgon.

Hur var er midsommar? 

Hela flocken önskar er alla trevlig medsommar!!!

Idag som sagt for vi iväg för att planera hemligheter inför hösten. Hade Arrac med i bilen så han får träna på att vara ensam lite också. Hemma har han ju alltid Zelda så det är lite nyttigt för honom att vara ensam också. Får vi inte anstränga honom för veterinären så får vi hitta på annat som stimulerar honom en aning...

Sen kom vi hem efter diverse storhandlingar. Tänk att jag har storhandlat själv! Det var riktigt länge sedan! Jag jobbar ju alltid! Fick ställa in en doggy-date Arrac hade idag då han inte ska träna just nu. Sen så har ju vädret inte varit så kul så frågan är om vi hade tagit oss ut även om Arrac hade fått träna???

Hemma har jag börjat bygga om min arbetsplats. Husse köpte ju hyllor i helgen på IKEA så de har jag satt upp med brorsans hjälp. Nu är det sortering av allt som gäller! 

Fan vad med damm jag har! Städa, slänga, sortera, organiser om allt! HÄRLIGT! Längtar tills jag har fått ordning på allt! Blir nog mycket fortsättning på detta under midsommar helgen  

Har sått nu och marinerat kött på min egen nypåhittade marinad tills i morgon. Lagat mat till kvällen och tänka sig att Robert kommer hem till nylagad mat tredje dagen denna vecka   

Nu säger Arrac att han är bajsnödig också! HEJHOPP!