Jag håller på med ett projekt just nu, har inget med hundar att göra. Jag och Arrac och åkt runt och fotat gamla tavlor som jag har givit bort ska göra en fin portfolio. När jag sitter i bilen kom jag och tänka på vilken underbar kille jag har. Inte nog med att Zelda nästan är hans hund nu, fast han inte vill ha någon, så hjälper han mig i vårt och trott oavsett vad jag hittar på för knasigheter. 

Jag gör nästan ingenting med Zelda i dagsläget då Arrac tar upp så mycket av min tid. Robert går ut med Zelda om dagarna, han tar med sig henne som idag då han åkte till bäddgården och andra utflykter och inte nog med det så har han börjat spåra med henne! 

Annat fint som Robert gör för mig - han tog hand om mig då jag var sjuk i närmare 2 år även fast han jobbar 100%. Nu när jag är bättre så tar han ändå hand om mig då jag är slö eller mår dåligt stundvis så fixar han mat, städar, tar hand om huset och trädgården och jobbar 100%. Han går till och med ut med Arrac och rastar honom om jag inte orkar. 

Det enda som han har sagt ifrån till är att han inte tänker träna Arrac. Det behöver han inte heller det gör jag så bra ändå. Nu när jag mår bra så står han ut med mig och fixar mängder med saker hemma fast jag är ute och tränar hund. 

Ville bara dela med mig om vilket tur jag har som har honom. Jag tror att vi människor allt för ofta tar de vi älskar för givet. Jag gör det också men måste påminna mig själv om att man inte kan ta folk för givet, allra minst de vi älskar och de som älskar oss tillbaka!   

 

bodil

7 augusti 2010 05:51

Vad vackert emma :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu vill vi starta om med en ny blogg och med ny motivation för träning och livet med hund! Den här kommer ligga kvar vill inte radera alla minnen, framförallt inte eftersom Zelda finns med här      NYA BLOGGEN ...

En spännande dag och kollat på ett par hundars MT. Kul och spännande! Det är första gången jag ser det nya. Jag såg en Rottistjej och en Aussiekille båda snart fyra år. Bilden är på Disco som inte var ett dugg rädd för dumpen! Precis som han träf...

Mitt och Arracs akilleshäl i lydnaden är fotgåendet! Ja varför då? Matten verkar tycka att det var det tråkigaste att träna helt enkelt    Jag har nog också gjort alla tabbar man kan så alla dessa känner jag till väl    Nu då ska vi se om jag lyckas ...

Lite miljöträning blev det innan vi skulel in till Jessica Pelz för återbesök. Jag gillar att han börjar få ett fint lugn i milöer och bara kan lägga sig fint när jag sätter mig.       Jessica hade massor med positivt att säga. Vi är på rätt...

Jag och Arrac drog till Norrtälje för att möta upp Angelica och hennes hundar Bowie och Ink för en promenad. Vi har var ute i 1,5h och strosade runt i lugnt tempo. Arrac blir påverkad av tempot och kan lättare bli stressad vid ett hundmöte än om vi b...