Igår var jag och Arrac med Bella när hon skulle ställa sin Vita Herdehund Taurus. Vi kom tidigt på morgonen då hon ville se några av sina vänner tävla. 

Det var första gången jag har sett en tävling, vi tittade på klass1,2 och Eliten. Jag måste säga att jag blev positivt överraskad. Jag har sett några riktigt bra ekipage men även många som jag tyckte inte alls var redo att tävla. Jag trodde att det skulle vara sjukt mycket svårare! Men det finns säkert de domare också som är det. I klass 1 såg jag några moment som jag tyckte ska nollas och så kunde de få en 7:a! 

Jag vill ändå hur som helst känna mig säker på att Arrac kan innan vi tävlar, han ska kunna alla moment 9 gånger av 10. Sen kan det ju gå åt skogen ändå av andra orsaker. 

När vi tittade på tävlingen och skulle förflytta oss en bit så gick vi förbi massa hundar. Jag hade Arrac i så kort koppel det bara gick så han inte ska gå fram och hälsa på andra hundar. Jag vill att han ska lära sig att han hälsar bara om jag har sagt att han får det. Rätt som det var hör jag ett VRÅL och en stor svart gestalt i ögonvrån flyga mot mig och Arrac!

Jag var iskall, fortsatte att gå och byte snabbt plats på Arrac så han hamnar på min andra sida. Då givetvis trampar jag på honom så han skrek så hela stället hörde honom. Jag visste att Rottisen inte hade fått tag i Arrac så därför var jag cool lugn och gick. 

Bella som gick bakom mig såg det hela hända, hon han se hur Rottisen spände blicken på Arrac och vi var 3-4m ifrån den. Hussen hade inte alls koll på sin hund, sen slängde Rottisen sig ut för att kasta sig över Arrac. Och det av inga trevliga avsikter. 

Det visade sig att det var samma Rottis som jag såg bita sig fast i ansiktet på en Schäfer tik så det gick hål. Ägarna slet loss hundarna från varandra, Rottisen satt fast i ansiktet på den andra hunden!

Fyra timmar senare började Arrac att halta, då måste adrenalinet lagt sig så han kunde känna smärtan. Jag har undersökt honom flera gånger och kan inte upptäcka någon skada, men det är klart att det gör ont, jag trampade ju på honom. 

Idag går han mycket bättre! Tack och lov! Men vi tar det lugnt i ett par dagar för säkerhetsskull, så det blir ingen lösträning   Han ska inte springa om det skulle vara något som är skadat. Så inge spår heller de närmaste dagarna om han inte blir bar förstås. 

Jag har funderat mycket kring det här. Det visade ju sig att det var inte en allt för trevlig Rottis. Jag har träffat jättemånga underbara Rottisar. Men det jag undrar över rent generellt är vart aveln är påväg med våra hundar idag? Det finns många raser med linjer som inte är lämpade till vårt samhälle. Inom många bruksraser vill vi ha högre korningspoäng och skarpare hundar, men är de hundarna verkligen lämpade att vara en sällskapshund som man kanske tävlar med ibland? Man måste veta vad man har i andra änden av kopplet. 

Dessa hundar kan vara bra, men då inom rätt område. Många av våra tjänstehundar är inte lämpade att ha som sällskapshundar. De måste ha en förare som är kompetent och som vet vad denne har i kopplet. 

Vem ligger ansvaret på då? Ja uppfödare föder upp de hundar som de tycker är bra. Ja de väljer valpköpare så visst har uppfödaren ett ansvar. Men Det har valpköparna också! Alla valpar är söta och gulliga när de är små. 

Jag vet inte hur man ska gå tillväga men det är ett problem när dessa hundar inte kan uppföra sig i samhället och att ägaren inte kan kontrollera sin hund. Det är mycket som rör sig kring detta och det har fått mina tankar att fundera kring det här. 

Just denna hund som vi stötte på borde ha munkorg samt att ägaren behöver hjälp. Men man får inte ha en hund som är en fara för andra hundar och människor. Just en dag som denna, det är trångt och man måste ibland gå nära andra så kan man inte ha en hund som är så pass aggressiv utan uppsyn, i långt koppel utan munkorg...

Nu hände det inget (hoppas jag) men hade den fått tag i Arrac så hade det inte funnits så mycket kvar av honom. Jag hoppas att jag löste situationen så pass bra att Arrac inte får några men från detta. Jag var lugn. Det är klart att Arrac blev lite rädd, vem hade inte blivit det när stora käftar kastas mot en? 

Det jag undrar är vart är vårt samhälle påväg med våra hundar?!?! 

Det finns många BRA uppfödare som VET vad de föder upp för typ av hundar. De väljer NOGA ut sina valpköpare och följer hundens liv. Men tyvärr är dessa uppfödare inte tillräckligt många! De flesta tror jag bryr sig om pengar och säljer hund till vem som helst. 

Är det någon annan som har något att tillägga, funderingar, tankar eller något annat kring detta ämne? Hur kan man lösa eller minimera dessa problem? 

Dessa hundar mår ju heller inte bra, de får inte vad de behöver, kanske är rädda och osäkra och det kanske slutar i avlivning för hunden bara för att några människor inte var tillräckligt ansvarsfulla. Sen får man inte glömma alla som faller offer för dessa hundar människor som blir hundrädda, andra hundar som blir rädda, aggressiva, svårt skadade eller kanske till och med dör av sina skador. 

Ja som sagt är detta bara mina tankar! Det viktigaste var att Arrac inte kom till skada, min lilla plutt    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu vill vi starta om med en ny blogg och med ny motivation för träning och livet med hund! Den här kommer ligga kvar vill inte radera alla minnen, framförallt inte eftersom Zelda finns med här      NYA BLOGGEN ...

En spännande dag och kollat på ett par hundars MT. Kul och spännande! Det är första gången jag ser det nya. Jag såg en Rottistjej och en Aussiekille båda snart fyra år. Bilden är på Disco som inte var ett dugg rädd för dumpen! Precis som han träf...

Mitt och Arracs akilleshäl i lydnaden är fotgåendet! Ja varför då? Matten verkar tycka att det var det tråkigaste att träna helt enkelt    Jag har nog också gjort alla tabbar man kan så alla dessa känner jag till väl    Nu då ska vi se om jag lyckas ...

Lite miljöträning blev det innan vi skulel in till Jessica Pelz för återbesök. Jag gillar att han börjar få ett fint lugn i milöer och bara kan lägga sig fint när jag sätter mig.       Jessica hade massor med positivt att säga. Vi är på rätt...

Jag och Arrac drog till Norrtälje för att möta upp Angelica och hennes hundar Bowie och Ink för en promenad. Vi har var ute i 1,5h och strosade runt i lugnt tempo. Arrac blir påverkad av tempot och kan lättare bli stressad vid ett hundmöte än om vi b...